Hjrnguiden
Hem Fall Niklas Håkansson

 

”Jag blev mördad”

Niklas, 17, skadades för livet när han blev slagen i huvudet med en flaska


NEUROPSYK, BOLLNÄS. Ett enda slag. Ett tonårsbråk om ingenting.

Nu sitter Niklas framför oss och säger att han är en levande död.

Han håller för huvudet, skriker av smärta.

 

 

16 månader tidigare – februarikväll i Häggvik norr om Stockholm:

Niklas, 15, faller ner på knä. Slaget, med en vodkaflaska, har kommit bakifrån och träffat honom stenhårt i huvudet.
Några steg och han har segnat ihop på marken.
16-åringen med flaskan försvinner snabbt. Han tillhör ett killgäng som Niklas och hans vänner hamnat i bråk med, om egentligen ingenting, tidigare den här kvällen.
Det kommer inget blod från Niklas huvud. Kompisarna försöker väcka honom. Men han är borta. Det blir ambulans till Karolinska sjukhuset. Intensivvård. Slangar. Kraftig blödning. Operation. Respirator. Föräldrarna som vakar vid hans sida.
Den natten dör Niklas Håkansson.
Ljudet är som ett dån av motorsågar.
Det plågar honom på nätterna och det plågar honom på dagarna. Ett helvetesvrål i hans huvud som trängs med skuldkänslor, självmordstankar och överdrivna känslor. Niklas kan inte styra sina impulser. Små stråk av sorg blir ständiga gråtattacker, ben som skakar, frustration, ilska.

 

”Hatar ni mig?”

Vi träffar Niklas i ett mötesrum på Neuropsyk, ett omgjort mentalsjukhus i Bollnäs, där det nu bedrivs utbildning och rehabilitering för personer med hjärnskador. Här pågår Niklas väg tillbaka till livet. Läkarna vet inte hur återställd han kan bli. Hans mamma sitter intill.
Niklas har blåjeans, mörk luvtröja och lite rufsig frisyr.
– Hatar ni mig? frågar han plötsligt.

”Jag är världens sämsta”

Mörkret och tårarna faller över honom, än en gång. Han knäpper sina händer, tittar på oss. Tårarna kommer igen och han skakar sina knäppta händer vädjande.
– Förlåt mig, kan ni inte förlåta mig?
– Jag tycker att allt det här är mitt eget fel. Jag är världens sämsta kille.
Snabbt torkar han bort tårarna.
Så gör han varje gång han börjar gråta. Mitt i allt vet Niklas att han inte är som andra, han kan till och med minnas den blyga, datorintresserade och hockeyspelande 15-åringen han var en gång. Högerbacken i Sollentuna Hockey. Eller var det vänsterforward?

Var kliniskt död

Niklas minns inte och börjar gråta igen. Mamma försöker trösta.
– Jag saknar mitt gamla liv, nu får jag leva helt isolerad.
– Niklas blev mördad, säger han.
En kort stund efter misshandeln var han också kliniskt död.
I veckor låg han nedsövd vid en respirator. Först efter tio dagar kunde läkarna konstatera att han skulle överleva. Han blev satt i rullstol, men den är borta nu. Han kan gå igen, om än lite okontrollerat.
Kvar finns smärtan.
Smärtan och synbesvären och koncentrationssvårigheterna och minnesproblemen.
Slaget av en vodkaflaska fortsätter att eka i hans skalle.
– Jag står inte ut. Jag mår förjävligt och det är en vidrig smärta i huvudet. Det är outhärdligt.
– Och sen alla tankarna och mardrömmarna, där de jag älskar torterar mig. Mitt liv byggs upp av smärta.
Men trots självmordstankar, skuldkänslor och smärtan i huvudet vill han berätta.

Vill visa konsekvenserna

Han har ett budskap och han har funderat på om han längre fram, om han blir bättre, ska prata på skolor om effekterna av ungdomsvåld.
– Ett enda slag kan förändra livet. Det kan räcka med ett knytnävsslag. Hjärnan är väldigt skör. Jag tycker inte att man ska slåss över huvud taget.
– Jag vill att Sverige ska få reda på hur det kan gå med skallskador,
säger han.
Samtidigt är familjen kritisk mot vården av Niklas. Mamman, Kinne Håkansson, berättar om familjens kamp för att Niklas ska få en långsiktig rehabilitering. Både hon och maken har fått sjukskriva sig i perioder för att ta hand om Niklas. Under långa perioder har de vårdat honom i hemmet och inga andra möjligheter har erbjudits.
Niklas återkommer hela tiden till pojken med flaskan.
Han dömdes men är nu fri efter straffet till ungdomsvård för grov misshandel. Niklas kan inte släppa tanken på att han nu går på gatorna hemma i Sollentuna som alla andra, medan Niklas sitter på ett omgjort mentalsjukhus i Bollnäs.
– Jag vill att det ska bli skärpta straff, säger Niklas.
Och så kommer mörkret över honom, än en gång.

 

 Aftonbladet, Cleas Petersson, Foto: Lasse Allard

 

 

Ljudbildspel Niklas

Lyssna på ett ljudbildspel från Aftonbladet om Niklas Håkansson.

Klicka på bilden under för att öppna ljudbildspelet i ett nytt fönster.