Hjrnguiden
Hem Droger Beroende och hjärnan
Beroende och hjärnan PDF  | Skriv ut |

 

Aktiveringen av hjärnans belöningssystem är nödvändig för att en person ska börja och fortsätta ta narkotika, men det är räcker inte med den omedelbara njutningskänslan för att ett beroende ska uppstå. Med tiden minskar de positiva effekterna och det blir allt svårare att uppnå den effekt som man fick första gångerna som man tog drogen. Efter att man tagit drogen flera gånger så tar drogen tillslut över och ”kidnappar hjärnan”.

Den kraftiga frisättningen av dopamin och därmed lustkänslan som beroendeframkallande medel orsakar, ger i längden motsatta effekter. Hjärnan försöker anpassa sig till de stora mängderna av dopamin som frisätts och om man då tar narkotika en längre tid blir belöningssystemet mindre känsligt. Detta kan upplevas som en så kallad tolerans vilket märks på att man tvingas ta mer av en drog för att få samma effekt.

Med hjärnavbildningstekniker har man konstaterat förändringar i hjärnan hos missbrukare och ett område som drabbas vid beroende är pannloberna. Detta är ett område som är viktigt för personlighet, riskvärdering, beslutsfattande och känslor. En störd frontallobsfunktion kan identifieras med psykologiska tester.

I ett sådant test, Iowa gambling test, undersöks förmågan att tänka långsiktigt och välja förnuftigt. Testet går ut på att man låter försökspersonen välja kort som symboliserar ekonomiska vinster eller förluster ur fyra högar med kort. Personer med intakt frontallobsfunktion inser skillnaderna mellan de olika högarna och väljer därför kort från de högar som ger små vinster men också små förluster vilket leder till att de maximerar sin totala ekonomiska vinst.

Personer med en skada i frontalloben kommer däremot att konsekvent ta kort från högarna med stora vinster men även stora förluster vilket i slutet kommer att innebära en ekonomisk förlust. Personer som använder narkotika liknar personer med frontallobsskada i det sätt de utför Iowa gambling test. Med hjärnavbildningsteknik har man undersökt frontallobsaktiviteten hos narkotikamissbrukare och funnit att de har en lägre aktivitet i frontalloberna än ickemissbrukare (Volkow et al. 1992). Detta tyder på att personer med missbruk och beroende har en försämrad förmåga när det gäller att inse vad som är långsiktigt lämpliga beslut och strategier, och därmed dålig förmåga att fatta förnuftiga beslut.


 
 
 
 
 

 

Senast uppdaterad 2009-09-20 09:57