Opium utvinns ur växtsaften från opiumvallmon, Papaver somniferum, och har under tusentals år använts för att lindra smärta, dämpa ångest, sömngivande, motverka diarré och även som berusningsmedel. Ur opium kan man framställa morfin, kodein och genom en kemisk process även heroin.

 

Heroin och de övriga opiaterna påverkar kroppens egna opiatreceptorer i hjärnan:

-          Hjärnans belöningssystem: aktiverar hjärnans belöningssystem. Heroinruset upplevs som en väldigt intensiv känsla av välbefinnande och eufori och ger väldigt snabbt upphov till ett beroende. Några få intravenösa injektioner av heroin kan leda till ett livslångt beroende.

-          Andningscentra: opiatreceptorer finns även i hjärnans andningscentra och vid opiatpåverkan hämmas andningen  vilket kan leda till andningsförlamning som är livshotande.  Även pulsen och blodtycket sänks vid opiatpåverkan

 

 

Opiatpåverkan

En opiatpåverkad person har små sammandragna pupiller (knappnålsstora) med en stirrande blick. Ögonlocken är hängande. Ofta har personen svårt att hålla en upprätt hållning och vid akut heroinpåverkan sitter individen ofta ihopsjunken, eller ligger ner.

 

LÃ¥ngtidseffekter

• Impotens och sexuellt ointresse
• Viktminskning
• Förstoppning
• Nedsatt immunförsvar
• 10-15ggr överdödlighet hos heroinister jmf normalbefolkningen (dels p.g.a. att de delar sprutor där infektionssjukdomar som HIV och hepatit, dels för att risken för överdos är stor dÃ¥ opiater pÃ¥verkar andningscentra i hjärnan och hämmar detta vilket kan leda till andningsdepression).

 

Abstinens

Väldigt kraftig fysisk abstinens – försvinner direkt när drogen återtas, leder därför ofta till återfall. Opiatsystemet i hjärnan är involverat i smärtkontroll och har systemet påverkats under lång tid av opiater leder drogfrihet till starka smärtor.

• Influensaliknande symptom med muskelvärk, svettningar, feber, rinnande näsa
• Diarré
• Kräkningar, illamÃ¥ende
• Nedstämdhet