Hjrnguiden
Hem Skador Ryggmärgsskador
Ryggmärgsskador PDF  | Skriv ut |

Från ryggmärgen går 31stycken spinalnerver till varje kroppshalva. Spinalnerverna består av nerver i buntar, där vissa går ut från ryggmärgen till skelettmuskulaturen och andra nervbuntar går in till ryggmärgen med information från olika sinnesorgan.

Skadas en spinalnerv i området där den lämnar ryggmärgen, kommer hjärnan att uppfatta det som om skadan sitter i de muskler och de områden av kroppen som hör till just den spinalnerven. Vid till exempel ett diskbråck i nacken kan en spinalnerv påverkas och ge smärta, känselnedsättning och muskelsvaghet i delar av armen och handen.

Ryggmärgen består av nervbanor som binder ihop ryggmärgen och hjärnan. Information om smärta och temperatur skickas via en nervfiberbunt som går i den främre yttre delen av ryggmärgen. Information om tryck, beröring och ledkänsel går i ryggmärgens bakre del. Signaler till musklerna går i nervbanor som ligger i bakre delen av ryggmärgens sidor. De flesta av dom här nervbanorna korsar mittlinjen nedanför förlängda märgen, vilket gör att skador på nervceller i till exempel den högra hjärnhalvan ger symptom i den vänstra kroppshalvan. Den strikta organisationen gör alltså att man kan lokalisera var felet sitter.

Illustrationen ovan visar att ju högre upp i ryggmärgen som skadan sker desto större del av kroppen drabbas av den dåliga kontakten med hjärnan och nervcellerna i hjärnbarken. Ryggmärgsskador kan ge känselbortfall, förlamningar, nedsatta sexuella funktioner och svårigheter med avföring och urintömning. Då en skada på ryggmärgen uppkommer bildas det ärrvävnad som vilket hindrar att nervcellerna får tillbaka kontakten. Därför leder ryggmärgsskador ofta till livslånga problem och funktionsnedsättningar. Sker ryggmärgsskadan högt upp i nacken hotas livsviktiga funktioner som andning som styrs av grupper av nervceller i hjärnstammen.

Problemen som uppstår i samband med ryggmärgsskador är något som många forskare försöker lösa genom att t.ex. stimulera nybildning av nervceller och förhindra ärrvävnaden från att blockera kontakten mellan nervtrådar i det skadade området. 

Senast uppdaterad 2009-09-16 21:10